Så har mitt liv funkat i snart 3 år. Min hjärna vill massvis men kroppen strejkar och sen när kroppen känns pigg utan värk så orkar inte hjärnan. När ska man bara få en fungerande vardag ?
Jag kräver och önskar inte mycket, men ändå verkar det vara en omöjlighet att få lite av mitt liv tillbaka. Jag är rätt tillbaka dragen och gör gärna saker hemma i min ensamhet, men ibland så envisas jag med att ta mig ut och träffa någon eller åker och handlar m.m - men efter en sån tur så kommer fortfarande bakslagen och min hjärna "stänger av" eller "strejkar" med dimmig syn, synbortfall eller tunnelseende och är trött så jag aldrig riktigt känner mig vaken under 1-2 dagar.
Nu mera så får man planera sina dagar och försöka vila inför vissa saker och inte bli rädd eller ledsen när det följer en "sämre" dag efter.
Mitt problem har väl varit mer att jag inte riktigt accepterat mitt mående och inte varit mottaglig att ta emot mina "diagnoser" utan kört på i den mån som funkat. Mycket beror på att man har barn och såklart vill man alltid finnas där för dom, man försöker stänga av och klistrar på ett leende och bara kör - tillslut funkar inte det "för du vet inte vad du precis sa" eller "hörde inte vad nån av barnen ville ha hjälp med" eller när det "tillslut känns att som en dimma och du vet inte änns vart du är just där och då" ! ?
Nu när det har dragit ut lite på tiden med min sjukskrivning så har man börjat förstå allvaret i "sjukdomen", man har hunnit tänka och läst massor och tagit del av många andras resor genom denna "helvetes resa" och känner igen sig i alldeles för många berättelser.
Nått positiv som har börjat vända är att jag kan läsa längre texter eller flera sidor per dag i en bok som jag läser och förstår hela stycket jag precis läst 😊 Förut kunde jag inte titta på en text för allt flöt ihop till en klump eller att jag läste samma rad/mening 100 ggr och fatta inte vad det stod ?! Vilken frustration ska ni veta ! För jag har alltid varit en bokmal och älskat läsa 🤓
Skrivandet har med alltid följt med mig, men har haft lite jobbigt med att beskriva saker och hitta ett avslut - tankarna bara flöt på och det gjorde fingrarna med ! Idag kan jag fokusera bättre tack vare min ADHD medicin (Ritalin). Den har gjort mirakel, tog ett tag innan jag hitta rätt.
Den här delen om just min ADHD kommer jag att fortsätta skriva om i ett annat inlägg, för nu ska jag gå in och lägga mig och läsa någon sida ur den nuvarande boken jag läser innan det blir natten. 👋
Kan varmt rekommender :
