Det är så mörkt ute just nu och det gör absolut inte att man känner sig piggare ?! Hur känner ni ?
Jag brukar älska hösten, det är verkligen en toppen tid för mitt mående annars. Då brukar faktiskt solen lysa betydligt mer, men när det är så här disigt, blåsigt, rått och mörkt är det verkligen ingen energi givande tid. 😒
Jag försöker verkligen vända på det och göra sånt jag gillar och som ger mig energi i hjärtat. Den största förändringen för mig är att jag är mer med min familj och är i nuet. Rusar inte ute och in i saker på samma sätt utan man kan nästan säga att vi sitter ihop dygnet runt. Det känns jätte härligt, men det är oxå väldigt krävande med 3 viljestyrkor som våra barn har och alla vill ha mammas uppmärksamhet. Jag förstår det eftersom jag har varit i en tid där jag behövt mycket mer vila än vad jag behöver idag, så nu vill dom passa på såklart och jag älskar att dom vill umgås med sin mamma. Framför allt dom stora flickorna som nu är 14 och 13 år ! Självklart är mamma väldigt pinsam emellanåt men det hör till va ? 🤣
Det är så härligt att se hur alla 3 är olika individer. Finns inge likhet mellan dom alls mer än utseendet. 😍
Jag är tacksam att jag får följa deras resa och att jag känner mig bättre efter den långa dystra tiden med min hälsa. Jag är inte bra igen och jag kommer nog aldrig bli helt bra igen, men jag lär mig hela tiden hur jag ska kunna leva med dom hindrena som finns så jag oxå kan fungera så bra som det bara går. 💕
Det är så svårt för andra som inte varit i en sån mörk period i sitt liv att föstå vad man går igenom eller har gått igenom. INGEN kan säga hur man ska göra eller tänka istället.
Det är svårt eftersom många kan jämnföra sig med småbarnsåren och det är ingen lätt resa utan man vänder ut och in på sig för att överleva dagarna när man inte får sömnen att räcka till eller hinner äta själv eftersom man måste ge mat till sina små liv och ger dom allt annat dom behöver, så glömmer man bort sig själv helt och man känner att man går runt i en dimma.
En konstant ångest eller dåligt samvete som kommer ikapp, för man inte känner att man räcker till som man kanske önskar. Det är en helt annat svår tid, man klara det oftast för man får så mycket kärlek.
En liten jämnförelse som jag kunde känna väldigt mycket är att även om jag hade all kärlek och allt jag kunde önska mig så kände jag ingen glädje, jag kände mig helt tom. Log jag så var det för att man skulle det. Tillslut kommer du till en gräns där ingenting funkar. Bara att starta bilen med bilnyckeln gick inte för jag visste inte hur jag skulle göra, eller när jag föröskte att gå en promenad som var en vardagsgrej för mig inte gick för helt plötsligt kunde jag inte se klart, allt blev dimmigt, yrsligt eller så fick jag tunnelseende ( synen zooma in och blev som att du kikar in genom ett rör och bara ser rak framför dig, jätte läskigt ) och med det så följde panik ångesten och du trodde att du skulle dö.
Idag är jag inte rädd att få panik ångest för jag har fått så bra redskap och kunskap runt det här och kan (oftast) förhindra ett "utbrott". Lärdom är verkligen styrka ! 💪
Så var snälla mot varandra där ute och döm ingen utan lär er av andras kunskap eller livshändelser. 💓
BYE BYE 💘☺